Med dem orden i ryggen tankade vi upp bussen och körde emot Finland rövhål. Hungriga kom vi fram ca tre timmar innan vi skulle vara på spelstället så vi tog ett varv på stan för att leta oss nått att äta. En av de första personerna vi mötte va såklart en påtänd och aggressiv finne som kom rakt emot oss. Han viftade med armarna och måttade karatesparkar och skrek finska. Va är det med detta land? Det kan ju knappast bara vara en slump att vi stött på alla dessa stolpskott. Jag, Fredrik och Krille åt kinamat på Kung-Fu Buffé. Riktigt gott + att dem hade en väldig starksås som var mäkta god. Fredrik höll på att avlida och Krille satt bara och garvade.Sista spelningen för denna sväng va på en krog, en 2-dagars festival (Yellow Snow Fest)?! Dem hade byggt egna pentagram spotlights i metall, ondskefullt värre. Vi körde ett snabbt och effektivt soundcheck innan vi åt. När vi var klara med soundchecket och i väntan på att få mat så tog vi det obligatoriska ”bandfotot”.
Arrangören va snäll och ville bjuda på pizza men min mage pallar inte sånt så jag tog en fetaostsallad istället. Va fortfarande rätt mätt efter buffén så jag sparade halva salladen till sämre tider. Jag och Krille stannade kvar på krogen och gjorde Deathbound sällskap medan resten gick till vandrarhemmet för att sova. Vi gav varandra tips på bra filmer och band man borde kolla upp, bytte adresser, drack kaffe/öl och pratade om vänder och vind. Den första killen som löste in sig va ytterligare en idiot i mängden. Han va impad av mitt skägg och ville veta hur länge jag sparat. Hans polare frågade om han och fullgubben fick gå upp på scen strax innan oss och dra av några riff. Typ vara förband och värma upp publiken. Njaaa, skulle inte tro det, kanske nästa gång. Jag har ingenting emot att prata med folk som jag får ut någonting av, men konversationer som dessa ger mig inte ett förbannade skit. Speciellt när han inte kunde engelska och fortsatte envisas med att prata finska trots att jag försökt förklarat minst 4-5ggr att jag inte kunde ett ord finska. Det va även hans polare som agerade tolk på fruktansvärt dålig engelska. Man kan ju inte bli annat än less.
Vi fick varsitt munskydd pga att logen va helt mögelskadad. En annan såg ju ut som Michael Jackson på sina glans dagar. Deathbound skulle börja lira elva, men det va inte så många inlösta vid den tiden så vi sköt på det i drygt en halvtimma. Deathbound gjorde en tajt och grym spelning. Pentagramlamporna som blinkade i bakgrunden va som pricken över i:et. Strax innan dem klev på så stövlade sömntutorna in också. Kände mig rätt apatisk och yrslig och helt plötsligt så var det dags för oss att kliva på. Under vårt intro så tog vi farväl av våra nyfunna vänner pga att dem förmodligen skulle åka i slutet av vårat set så vi skulle nog inte ses efteråt. Jävligt sorgligt. Nästa gång tar vi Sverige.
Ingen märkvärdig spelning, varken bu eller bä. Vi gjorde vår grej, gav järnet och klev av. Finnarna stod och skrek ”fuck off” mellan låtarna. Men det tjänade ingenting till för vi krossade dem totalt ändå. Jag pratade svenska mellan låtarna bara för att klart markera att jag inte va där för deras skull. En halvtimme efter gig så hade vi rensat av scenen, packat merchen och satt startklara i bussen för att åka och sova. Klockan va strax efter två på natten och iom att vi skulle vara i Wasa och checka in minst en timme innan avresa med färjan så va vi tvungna att stiga upp redan klockan fyra och dra.
Man är ganska uppe i varv efter att man spelat så jag lyckades kanske sova i trettio minuter innan det va dags att åka. Vi bodde granne med en nattklubb för Politiskt Korrekta människor så det gapades på ganska friskt vilket inte underlättade saken.
Fast våra finska vänner hävdar bestämt att Åbo är "the asshole of Finland" och efter ha besökt nämda TVO och spelat för en handfull trötta blandmissbrukare i batiktröjor (Turun Tauti som förband säger väl allt)är jag beredd att hålla med.
ReplyDelete