An interactive trip to hell (in swedish)

Plockade fram min gamla super Vhs och en bunt rullar jag inte sett på ett tag här i dagarna. Jävligt värt! Har samlat på film sedan jag var liten grabb så det finns en hel del gött att plocka av, självklart även en uppsjö med skit. Från början hade jag Beta max så när farsan sedan köpte Vhs så kunde man fulkoppla och kopiera filmer från Vhs till Betan. Förutsatt att dem inte hade "kopieringsskydd", nu snackar vi 1988.
Lyckades bl.a styra Karate Kid, Gremlins, Terror på Elm Street, Die Hard och E.T. Så jag körde filmklubb hemma hos mig för kidsen som inte fick se på video för sina föräldrar. Det blev ett jävla liv när det kom ut att jag satt och visade filmer med 15årsgräns för minderåriga. Det var nog farsan som fick ta den smällen för jag var ju själv minderårig. Hehe.
Jag hatar nostalgiker i så gott som alla dess former, men jag måste erkänna att jag kände en viss nostalgi när trailerserna drog igång på den brusiga vhs-kopian. På en av filmerna så visade dem korta snuttar ifrån bioaktuella "Demolition man" och jag hörde hur popcornen poppad ute i köket.

Av en slump så kom jag och P-O in på filmen Brainscan när vi var ute på luffen med Thräshers nu senast och sedan dess har jag varit sugen på att se den igen för det var så länge sen. Den var väl ok. Har varit så med de flesta filmer jag sett i vuxen ålder som jag dyrkade som barn. Fast någonstans så finns det ett sentimentalt värde som ändå gör att jag tvingas gilla dem.
Tyckte att Brainscan var svin rå när den kom. Förmodligen för att Michael och Kyle är skräckfilmsdiggande hårdrockare som slaktar folk. Sånt gillar man ju än idag.