Vart tog det sunda förnuftet vägen? (in swedish)

Igår på "Kvällsöppet med Ekdal" va det en bra debatt om manliga mysfyllon, genusperspektiv, effekter och samhällskostnaderna av att det sups mer i tv:n. Medias produktplacering har absolut en viktig roll i det hela. Men att lägga hela skulden på media är enbart att göra det enkelt för sig. Som dem va inne på i debatten så skulle t.ex tyvärr inte en musikfestival vara möjlig att genomföra om det inte vore för viss alkoholsponsring etc. Det är som alltid, pengarna styr. Stureplansstekarna viftar feta sedelbuntar och duschar i champange till vardags och det är vad dagens ungdomar ser på tv, läser på löpet och i bloggar. Det målas upp en förskönad bild av hur det egentligen är. Klart dem tar efter, för ingen vill ju vara utanför. Människan är ett socialt sällskapsdjur som ständigt söker accepterande och trygghet hos andra.

Det jag känner som mest tragiskt i denna historia är att det svenska folkhemmet idag normaliserar vardagsalkoholismen och viftar bort den med att "det är det folk vill vi" och "man måste kunna få unna sig en bag-in box efter en slitsam vecka".
Inom punkscenen har det alltid funnits, så länge jag kan minnas, en stor dos alkoholromantik. Man ser sina vänner drunkna i drogträsket, man tycker synd om dem, man vill gärna finnas till hands och ge dem stöd. Men till helgen ska vi supa skallen i bitar igen!
Faktum är att folk blir, oavsett va dem säger, oerhört provocerad när jag väljer att inte dricka när jag är ute på turné eller i andra sociala sammanhang. Inte alla, många respekterar mitt val och visar hänsyn. Detta va något jag märkte väldigt tydligt då jag spelade i ett band där trummisen va SxE. Då blev det på något sätt accepterat att inte kröka, men jag blev gång på gång ifrågasatt om varför jag inte drack. Ibland fick man höra att man va en grå och tråkig tönt som inte kunde släppa loss. Duh! Vem är det egentligen som kan ha roligt först efter att ha supit ned sig till ap-stadiet? Vem är det egentligen som törs vara öppen och ärlig först efter ett par öl under skjortan? Läs dem två sista meningarna en gång till och ställ dig själv frågan; vem är det egentligen som är en tönt?

Jag tycker att det är förbannat sorgligt att se när mina vänner tar till flaskan som ett medel för att må bättre. Jag vet hur det är för jag har själv varit där så jag fördömer ingen. Jag vet hur det känns när påtryckningarna och ångesten blir för stor att hantera och hur alkoholen och drogerna ger ett tillfälligt inre lugn för att sedan komma tillbaka dagen efter dubbelt upp.
Psykisk ohälsa, stress och utbrändhet sjunker i åldrarna och jag hör hur mellanstadieelever röker hasch i ett självmedicinerade syfte, för att bedöva sin smärta. Man behöver inte vara en utbildad professor för att inse att något är fruktansvärt galet i vårt samhälle. Vi försöker dessutom ständigt hitta nya anledningar och ursäkter till att kunna supa. Ta bara alla "påhittade" högtider som vi indoktrineras med år ut och år in. Ingen vet vad som firas, men det ger oss ett tillfälle att kröka. Perfekt! Staten och deras spritmonopol jublar högt.

Det här är absolut ingen moralpredikan, även om så kan tyckas. Varje individ har friheten till ett eget val och det lägger jag mig inte i. Lika mycket som folk måste förstå att även jag har en valfrihet som dem heller inte har något som helst med att göra. Jag va nykter i 16 månader, mitt mål va att hålla upp ett år. Det kändes oerhört bra. Jag erkänner samtidigt att det finns fan inget bättre än en iskall starköl en varm sommardag, en balkongfylla i sin ensamhet eller ett 6-pack folle under en tv-spelskväll. Det är överkonsumtionen och glorifieringen jag har en oplockad gås med.
Jag tycker fortfarande att det är lika krystat och bajsnödigt med arga pk-feminister som nyktra protestantgrupper. Varför alla dessa grupperingar? Vart tog det sunda förnuftet vägen? Jag bara undra...