Döds-döds (in swedish)

Hur jävla hårt va det inte igår då? Thomas "Nim" Johansson gick lös på micken med sån extrem känsla att man fick gåshud. Slaffsig ljudbild á la 90-tal, utan att det för den sakens skull lät dåligt. Det är fan så här riktig döds-döds ska låta! Aningen kort set, men jag har full förståelse då dem ligger och filar på 40 pannor och majoriteten av bandet knappast är ute i orienteringsspåret och motionerar på sin fritid. Efter tredje låten säger en svettig och pustande Thomas "nä nu må vi fan ta och vila i 2min".
Jag såg dem live på exakt samma scen för 19 år sedan, då va jag
en stupfull, lortig och pubertal tuppkamspunkare som hellre ville se Rixväg 40 så jag har tyvärr inte direkt några minnen ifrån den kvällen. Jag köpte iaf en demo som jag lyssnat på desto mer nu på senare tid än då.

Daniel Hedblom (gitarrist) hade lyckats rota fram en gammal systemkasse med deras tidiga demokassetter som de gav ut 91-93. Utan en tanke på profit så såldes dem för 10kr/st, som dem även gjorde i början av 90-talet. Jag lyckades skrapa hem en triss i Harassed och har nu komplett samling. Hell yeah!